Min första riktiga stora kärlek var Patrik. Det var verkligen kärlek, vi träffades sommaren 2001 tack vare Marie. Patrik var hos henne och Ivan en sommar och jag tjatade på mamma varje dag om att vi skulle hälsa på, och tillslut förstod hon varför. En kväll tog jag lite mod till mig och frågade om vi skulle se en film. Vi åkte hem till mamma å pappa eftersom jag fortfarande bodde hemma. Tittade på film och satt och pratade hela natten. Dagen efter skulle han åka till stugan och Marie och mamma tyckte det var perfekt att jag skulle med. Så de skjutsade upp oss till stugan och hade köpt med sig en massa god mat och dryck till oss. Meningen var att de skulle hämta oss...men de gjorde de ju inte. Så kom de dagen efter och Patrik skulle tillbaka till Sthlm, men ville inte riktigt åka. Så Marie tog saken i egna händer och beställde 2 biljetter så jag följde med honom dit. Jag var kvar i en vecka och det var så härligt. Åkte ut till Fjäderholmarna, åt en massa god mat och myste i en vecka. Sedan var det dags att åka till Östersund och börja skolan igen. Men kärleken höll i sig. Julafton samma år förlovade vi oss och så fort jag tog studenten så flyttade jag ner till honom. Bodde hos hans mamma ett tag och när han tagit studenten året senare så blev det flytt till Lidingö. Bodde där i ca 7 månader innan vi fick en lägenhet i Sumpan och flyttade dit. Vi hade nästan alltid skoj och han fick mig att skratta och jag har nog aldrig haft det så bra som jag hade det med honom. Vi åkte på semestrar, tog oss tid för varandra och umgicks med en massa vänner. Vi var tre par som umgicks, Jag å Lappen, Sandra och Knota samt Tessan och Claes. Vi hade en massa roligt med middagar, fester och allt!
Men sagan hade tyvärr ett slut och i mars 2005 tog det slut. Vi växte nog ifrån varandra. Men jag kommer nog alltid att komma ihåg honom och alla fina minnen. Visst var vi oense om mycket och bråkade som alla par, men i det stora hela så var vi ett bra par. Kan faktiskt sakna den här tiden ibland. Tiden efter att det tog slut var vi ganska så osams av förklarliga skäl, men det tänker jag inte gå in på här. Jag har ju träffat honom ett par gånger sedan det tog slut och det har alltid varit lika kul och vi har kunnat prata som vänner.
Ja som sagt, det var underbara år och han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar