Mina bravader

Jag och Tuva har åkt tillbaka till mamma och pappa i Hogdal. Tanken var ju att vi skulle vara hemma i Sveg, men då jag fick veta en massa jobbiga saker så blev det för mycket så jag åkte hit igen. Men imorgon ska vi iaf gå på julskyltningen i Sveg, får se om jag och Tuva stannar hemma då eller om vi följer med mamma och pappa till Hogdal igen.

Jag vet inte hur jag ska känna mig riktigt. Visst är jag besviken och ledsen över hur allt blivit, men jag är även så fruktansvärt förbannad på människan. Hur kan man bara göra så? Det har kommit fram så mycket saker så nu förstår jag ju att hela förållandet har vart baserat på en stor lögn. Det känns tungt, men nu vet jag ju iaf. Och jag vet även att alla dörrar är stängda nu och att jag och Tuva ska gå vidare med våra liv. Det känns även tråkigt att inte intresset för tuva verkar vara så stort, men det kanske ändrar sig när han har fått distans till det hela. För jag hoppas ju att han vill ha kontakten med henne även om allt är kört mellan oss.
Hoppas även att kontakten med farmor och "farfar" kommer att finnas, men det tror jag. de är så underbara och snälla så.

Har så mycket tankar i huvudet så jag skulle vilja skriva en hel roman, men jag ska skona er läsare för det.

Nu ska jag gå vidare med våra liv och göra det bästa jag kan för att min lilla Tuva ska få det bästa liv jag kan ge henne.