torsdag 25 november 2010

Jag och Tuva är i Hogdal hos mamma och pappa, vi åkte hit med pappa igår kväll efter att han slutat jobba. Så skönt att jag har dem som alltid ställer upp när man behöver dem. Även skönt att kunn åka iväg ett tag nu när det är sånt kaos hemma. Är inte bra fö Tuva att vara i sån miljö, inte för att hon kanske förstår så mycket, men det är ju ingen rolig stämmning direkt.
Jag tycker det är så tråkigt att det blivit så här och man känner sig så misslyckad. Jag vet att jag inte ska känna så, men det gör man. Att inte kunna låta sitt barn bo tillsammans med båda sina föräldrar känns inte alls kul, men nu blev det så här och jag får göra det bästa av situationen. Jag och Tuva kommer att klara oss bra själva och jag ska göra allt för att hon ska få den bästa kärleken och allt jag kan ge. Hon är verkligen mitt allt och den jag lever för.

2 kommentarer:

Sandra sa...

Tänker på dig Mickan, det här önska jag verkligen inte dig! jag hoppas du orkar med vardagen nu, så ska du se att det känns bättre med tiden!! Tuva klarar sig fint, oroa dig inte för henne, hon har en supermamma! Kram

Unknown sa...

Med den inställningen kommer du långt! Du är starkare än du tror, man har en jävla massa styrka inombords som hjälper en när vågorna är höga!
Och vet du, skilsmässobarn har det inte sämre än "kärnfamiljsbarn".. dom har det bara lite annolunda :) Och det är bättre att komma från ett destruktivt liv, än att leva i ett!
Du tjejen! Du fixar det här! Kram